Fredagspredikan – 8 maj 2015

Hazrat Khalifatul Masih inledde sin fredagspredikan med att ge sina åhörare en kort sammanfattning av förra veckans fredagspredikan. Vilket handlade om Qadians utveckling från att ha varit en liten och okänd plats till hur staden är idag, framsteg som förutsades av Gud.

Hazrat Musleh Maud (fvmh) förklarade dessa framsteg som ett stort tecken på den utlovade Messias (fvmh) sanning. Det sades att den ursprungliga storleken på Masjid Mubarak under den utlovade Messias (fvmh) tid var så litet att enbart två rader av tillbedjare kunde rymmas jämfört med den massiva utökningen idag.

Hazrat Musleh Maud (fvmh) mindes också hur han som barn var tvungen att gå upp för trappor bredvid Mirza Sultan Ahmad Sahib hus för att komma upp till taket och leka. Den familjen hade ännu inte accepterat Ahmadiyyat och hans moster brukade alltid håna honom på sitt modersmål. Eftersom att hans mor hade Urdu som modersmål förstod han inte punjabi mycket väl på den tiden. Så han frågade sin mamma vad innebörden av hans mosters anmärkning var. Det visade sig att det var en nedsättande kommentar som betydde “Sådan far, sådan son” och drog paralleller med kråkor. Senare kom det en tid då de accepterade Ahmadiyyat och där samma moster visade extrem vördnad till Hazrat Musleh Maud (fvmh).

Fulla moskéer är en källa till våra framsteg enligt Gud. Utbyggnationen av Qadian och expansionen av vår Jama’at kommer inte vara i kontext med rymden och nummer, snarare i kontext med våra fyllda hem och fyllda moskéer. När vi talar om att bygga moskéer bör vi skapa uppriktiga förbindelser med Gud så att Gud inte lämnar oss och så att vi kan uppleva uppfyllelsen av varje uttalad profetia av den utlovade Messias (fvmh).

Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade att Gud berättade för den utlovade Messias (fvmh) att Qadian skulle bli så stort som Bombay och Calcutta och skulle nå stranden till floden Baes som flyter cirka 9 mil bort. Detta var när invånarna i Qadian enbart uppgick till tvåtusen och de flesta husen var lerhus. Folk under den tiden kunde knappt köpa mjöl förutom i små kvantiteter. Folk framställde sitt eget mjöl i hemmen och posten levererades bara en gång i veckan. En sådan situation var inte gynnande för uppfyllandet av den stora profetia som den utlovade Messias (fvmh) uttalade sig om. Järnvägen var avlägsen, det fanns varken några industrier som kunde underlätta utvecklingen eller statliga kontor. Det fanns inte heller någon polisstation eller marknad. På den tiden hade den utlovade Messias (fvmh) bara ett par hundra anhängare som var utspridda runt om i landet.

Om man reflekterar över profetian mot bakgrund av hur Qadian har utvecklats i dag, kan man dra slutsatsen att även om staden inte har nått floden Beas, skulle vem som helst kalla den utveckling som har skett för ett tecken. Dessa frågor är trosfrämjande för Ahmadier men intresserar även andra.
Hazrat Musleh Maud sade att det inte är givet att den utlovade Messias (fvmh) visades hela omfattningen av Qadian utveckling i sin dröm. I själva verket är det fullt möjligt att Qadian växer så mycket att floden Beas blir en bäck som rinner genom Qadian, en stad som sprider sig långt bortom det.

Qadian utvecklas med nya byggnader och folk i Qadian bygger nya bostäder, dessa är Ahmadier från andra delar av Indien och även från hela världen. Men det bör kommas ihåg att hemligheten bakom varje framgång är att fylla Guds hus. Detta faktum är också förknippat med den allmänna framgången och utvecklingen av Jama’at. Vi bör alltid komma ihåg att Gud har lovat inte bara utvecklingen av Qadian utan hela Jama’at.

De senaste nyheterna från Pakistan är att regeringen i sekterismens namn har förbjudit vissa publikationer. Al Fazl och Ruhani Khaza’ain ingår i detta förbud även om de inte har något att göra med sekterism. Dessa människor har inte ens brytt sig om att öppna dessa publikationer och läst att de är skrivna för att försvara islam. Oavsett vilket situation som uppstår skall vi inte bli förtvivlade. Gud har sagt många gånger att hjälp kommer plötsligt till den utlovade Messias (fvmh) och de som tror på honom.

Därefter förklarade Hazrat Khalifatul Masih V att lägga blommor på gravar är en absurd och tom praxis eftersom att den inte uppfyller någon funktion för den avlidne. Det är en innovation med inte någon som helst grund i Islam. Vid ett tillfälle gick den utlovade Messias (fvmh) för att be vid graven av något helgon. Han sade att medan han bad såg han det avlidna helgonet sittandes framför honom. Detta betydde inte att hans själ kom ut ur graven. På grund av förbindelsen som den utlovade Messias hade med helgonet tillät Gud hans ande vara synlig för honom. Det var samma typ av grav om vilken Koranen säger: “sedan låter han henne dö i vederbörlig ordning och sedan tilldelar henne i en utlovad grav” (80:22) En avliden persons själ har en samhörighet med gravplatsen men att placera blommor på gravarna har ingen betydelse. När den utlovade messias frågade de äldre om hur helgonet hade sett ut var beskrivningen precis sådan som han själv hade sett. Böner bör bes vid gravplatser eftersom dessa är fördelaktiga för de avlidna.

Den kommande händelsen som beskrivs avser den utlovade Messias (fvmh) mästerverk “Filosofin i Islams lära.” År 1897 planerades en inter-religiös konvention i Lahore, Khawaja Sahib [som senare lämnade Ahmadiyya Jama’at] framförde ett meddelande till den utlovade Messias (fvmh) där han bad honom skriva en exposé. Den utlovade Messias var vid tillfället sjuk men började ändå skriva expositionen och färdigställde den. Khawaja Sahib var dock inte nöjd med exposén och uttryckte en känsla av hopplöshet och kände att de skulle bli hånade och förlöjligade. Gud hade redan informerat den utlovade Messias (fvmh) om att hans exposé skulle utmärka sig så han bad om att få några affischer publicerade. Sedan försäkrade han Khawaja Sahib om att exposén skulle bli bra och bad honom att sätta upp affischer i Lahore.

Khawaja Sahib hade redan skapat sig en uppfattning av exposén och undvek att sätta upp affischer, till slut gjorde han det enbart eftersom andra insisterade. Han satte upp några affischer högt upp på väggarna kvällen innan så att ingen kunde se dem eftersom att han trodde att exposén inte var värd att läsas under sammankomsten. Men när utläggningen lästes upp vid konventet blev publiken hänförd. Den utsatta tiden för exposén passerades men publiken förblev ivriga. Som resultat av detta, förlängdes tiden, så pass mycket att hela eventet fick förlängas med en dag för att hinna med alla som skulle hålla tal. Både vänner och fiender prisade exposén, och Guds ord gick i uppfyllelse, men svagheten i Khawaja Sahib tro höll den dold. Khawaja Sahib var en bildad man och jobbade som advokat, dock gjorde hans arrogans så att han förlorade sitt sinne. Utställningen fortsätter att imponera och beröra människor även idag på en akademisk nivå och många människor accepterar Ahmadiyyat efter att ha läst den.

Därefter meddelade Huzoor att han skulle leda en begravningsbön för Dervish av Qadian Haji Manzoor Ahmad Sahib som avled d