I förra veckans fredagspredikan gav Hadhrat Khalifatul Masih en diskurs om förekommande hinder i reformationen av handlingar som drar oss tillbaka och behovet av att ta bort dessa hinder. Detta belystes ytterligare i dagens predikan.
Det första som behövs för reformering av handlingar är beslutsamhetens styrka. Med detta menas självklart styrkan att kunna lösa och avsluta något. Med denna grundläggande punkt i åtanke, kan vi förstå att i religiösa sammanhang är beslutsamhetens styrka iman (tro).
Hur var livsstilen hos dem som trodde på den heliga Profeten (fvmh) innan de blev troende? Bland dem var vissa tjuvar, rånare, spelmissbrukare, alkoholmissbrukare, sjuka män som gifte sig med sina egna mödrar, gav bort sina mödrar och dödade sina döttrar. Efter att de började tro på den heliga Profeten (fvmh) inpräntandes det en otroligt revolutionerande förändring och en häpnadsväckande styrka i beslutsamhet hos dem. Så snart som de blev troende bestämde dem att de skulle stärka sina hjärtan för att utföra varje handling efter trons befallningar och inte skulle göra något som strider mot Guds befallningar. Deras beslutsamhet var så stark och så robust att svagheter i handlingar inte kom på tal.
Berusade människor kan inte kontrollera sig själva och är oftast inte medvetna om vad de gör. Hazrat Musleh Maud (fvmh) berättade att han en gång stötte på en berusad man på en tågresa. Denne man tillhörde en adlig familj och var son till en minister från Pooch i Indien. Under tågresan yttrade han saker som en förnuftig person aldrig skulle säga i nyktert tillstånd. Hazrat Musleh Maud (fvmh)sade att en person inte är i sina fulla sinnen när denne är berusad och att drycken kan förvandla en person till att bli sinnessjuk. Även i detta avseende visade följeslagarna till den Heliga profeten (fvmh) en extrem beslutsamhet, då de slutade dricka alkohol efter att de förbjöds.
En Hadith berättar att följeslagarna satt och drack alkohol i ett hus innan befallningen om förbud mot alkohol hade uppenbarats. De hade tömt en kanna av alkohol och var på väg att öppna den andra, när en röst hördes från gatan. Denne sade att den Helige Profeten (fvmh) hade sagt att Gud hade befallt honom att konsumtion av alkohol var förbjudet för muslimer från den dagen och framåt. En onykter följeslagare föreslog då att någon skulle gå ut för att få detta påstående bekräftat. Precis när en person ställde sig upp för att göra detta slog en annan berusad person sönder kannan med en pinne. De andra frågade honom varför han hade gjort detta, de sa att han borde ha väntat för att få nyheten bekräftad. Han sade att efter att ha hört att instruktionen kom från den Helige Profeten (fvmh) ville han först lyda och sedan ta reda på vad specifikationerna av befallningen var. Detta är den otroliga skillnaden mellan följeslagarna till Profeten (fvmh) och andra. Berusade människor hamnar oftast ur sina sinnen och har ingen kontroll över vad de säger. De bryr sig inte om lagar och är inte heller rädda för straff. Dock, besegrade styrkan i beslutsamhet bland följeslagarna deras berusande tillstånd. Den natten krossades kannor med en sådan fart och i sådan mängd att alkoholen flödade som vatten på gatorna i Medina.
Användning av tobak är inte förbjudet, men har en berusad effekt. Den utlovade Messias (fvmh) sa att om den hade funnits under den heliga Profetens (fvmh) tid skulle han förmodligen ha avrått folk från den. Under en resa uttryckte den utlovade Messias (fvmh) sin avsky mot tobak. När hans följeslagare hörde detta gjorde de sönder sina hookah omedelbart och rörde dessa aldrig igen. Det finns många exempel på följeslagare som gav upp alla sina tidigare dåliga vanor efter att acceptera Ahmadiyyat.
Dessa dåliga handlingar och vanor bör inte överges i rädsla av någon lag eller rädsla för samhället. Tanken bör vara att Gud och Hans sändebud (fvmh) har förbjudit dem eller att den utlovade Messias (fvmh) har avrått dem. Ahmadier behöver använda sin styrka i beslutsamhet för att undvika sådana saker.
Låt det vara klart att det finns några skäl till svaghet i kapacitet för att implementera handlingar. Exempelvis vanor. En person kan ha beslutsamhetens styrka och även kunskap, men på grund av sin vana, kan då denne visa svaghet i sina handlingar. En person kan veta att Guds närhet och kärlek kan uppnås, men dennes kärlek till materiella ting eller rädsla för materiella förluster är övermäktig och därmed går denne miste om Guds kärlek och närhet. För sådana människor krävs interna och personliga åtgärder och det ensamt kan skapa förbättringar. För dem finns det ett behov av att hitta ett korrekt och träffande stöd. Om en person har erforderlig kunskap och blir sedan sagt samma sak kommer detta inte att leda till någon reformation inom honom. En sådan person har beslutsamhetens styrka, men den är inte komplett, denne har kunskap men kärlek och gudsfruktan påverkar inte honom på grund av korrosion i hans hjärta. Här krävs något annat. Denne fruktar inte Gud för att han/hon inte kan se Gud. Sådana människor har rädsla för vissa människor. Därför kan påverkan av en annan person eller annat materiellt inflytande reformera dem.
Det finns tre typer av människor i världen och det finns [andliga] krämpor. Det finns människor vars handlingar är svaga eftersom deras tro inte är fullständig. Det finns människor vars handlingar är svaga eftersom deras kunskap inte är komplett. Sedan finns det människor besitter på tro och kunskap, men deras hjärtan är så korroderade att dessa två aspekter inte är tillräckliga så de behöver stöd precis som brutna ben behöver gips för att läkas. Med tiden, när läkningen sker, behövs dessa stöd inte längre. På samma sätt, behöver vissa människor tillfälligt stöd. Successivt genererar stödet tillräckligt med styrka för dem att kunna vara aktiva och eliminera svagheter i deras handlingar.
Varje medlem av Nizam och varje Ahmadi bör självreflektera och se var reformation behövs och bör också försöka bli ett stöd för vänner och kära som har svagheter. På så sätt kan varje medlem i Jama’at uppnå hög reform av handlingar för att uppnå närhet till Gud. Må Gud göra det möjligt för oss att göra det!
Därefter gav Huzoor den sorgliga nyheten om ett martyrskap i Rawalpindi, Pakistan och sade att han skulle leda begravningsbönen för den omnämnde, Arsalan Sarwar. Arsalan Sarwar dog martyrdöden den 14 januari och blev endast 17 år gammal. Han var en blivande ingenjörsstudent i Islamabad. Det var under natten till den 14 januari som en man klev ut ur en bil och började skjuta mot Arsalan och hans vänner, ett skott träffade då Arsalan i huvudet vilket ledde till hans martyrskap. Inna lillahe wa inna illahe raji’oon .
Arsalan Sarwar var älskad av alla, många icke-Ahmadier kom för att beklaga sorgen. Med Guds nåd var han en Moosi, och gick med i Wasiyyat systemet vid 14 års ålder. Han bad regelbunden och besökte ofta den lokala Murrabi sahib för att läsa böcker om den utlovade messias (fvmh). Han efterlämnar sin far, mor och tre bröder. Må Gud upphöja honom och bevilja ståndaktighet och mod till de sörjande.
