Sammanfattning fredagspredikan av Hazrat Mirza Masroor Ahmed (aba) från 1 december 2023.

Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta’awwuz och Surah al-Fatihah, Hans Helighet, sa Hazrat Mirza Masroor Ahmad (aba) att han skulle nämna den Helige Profetens (sa) karaktär och exempel under strider.

Utmärkt karaktär av den helige profet (sa) i krigstider

Hans Helighet (aba) sa att vi redan har sett hur den Helige Profeten (sa) behandlade fångarna under slaget vid Badr och gav dem lätthet. Den Helige Profeten (as) instruerade sina följeslagare att behandla dem väl, och fångarna intygade själva att följeslagarna skulle ge dem bättre mat än vad de själva åt. Den Helige Profeten (sa) befriade dem också på mycket enkla villkor. För vissa skulle deras lösen faktiskt vara att lära andra att läsa och skriva. Detta visar att den Helige Profeten (sa) inte hade någon personlig fiendskap mot någon, snarare var hans kamp mot dem som ville utrota Guds utvalda religion.

Hans Helighet (aba) sa att det på motståndarnas sida fanns de som faktiskt inte ville slåss mot muslimerna, men som var tvungna att göra det på grund av deras omständigheter. Den Helige Profeten (sa) skulle också behandla dem med stor vänlighet. Många av dessa människor skulle fortsätta att bli muslimer. Sedan upprättade den Helige Profeten (sa) också krigsregler och ratificerade fördrag, som han skulle följa. Det var inte som dagens värld, där många regler skapas, men som sedan inte följs på grund av dubbelmoral.

Hans Helighet (aba) sa att den Helige Profetens (sa) liv var en praktisk återspegling av buden i den Heliga Koranen som fastställer grundläggande principer som rättvisa och upprättandet av fred. Till exempel säger den heliga Koranen:

’O ni som tror! var ståndaktiga i Allahs sak, vittna i rättvisa; och låt inte ett folks fiendskap hetsa er att handla på annat sätt än med rättvisa. Var alltid rättvisa, det är närmare rättfärdighet. Och frukta Allah. Allah är förvisso medveten om vad du gör.” (Den heliga Koranen 5:9)

Hans Helighet (aba) sa att den Helige Profeten (sa) etablerade det högsta exemplet i detta avseende som omfattade alla aspekter.

Hans Helighet (aba) sa att det finns många historiska aspekter angående ämnet för den Helige Profetens (sa) karaktär och exempel under strider, som också kan bli en serie predikningar. Hans helighet (aba) sa att han i denna predikan skulle tala om detta ämne i relation till slaget vid Uhud.

Incidenter som ledde till slaget vid Uhud

Hans Helighet (aba) sa att denna strid initierades av motståndarna på grund av deras fiendskap, vilket tvingade muslimerna att komma till strid. Det finns registrerat att denna strid ägde rum på en lördag i Shawwal 3 AH, enligt de flesta historiker. Uhud är namnet på ett berg som ligger cirka 3 mil från Medina.

Hans Helighet (aba) sa att i The Life and Character of the Seal of Prophets (sa), har Hazrat Mirza Bashir Ahmad (ra) registrerat datumet för slaget vid Uhud Shawwal 3 AH som mars 624 AD.

Hans Helighet (aba) sa att en av de större faktorerna som bidrog till slaget vid Uhud var att efter att Makkanerna stod inför nederlag i slaget vid Badr, åkte några framstående hövdingar från Quraish till Abu Sufyan, eftersom de också hade investerat rikedomar i handel karavan som ledde till slaget vid Badr. Därför sa de till Abu Sufyan att många av deras män hade dödats, att rikedomen som hade förts med karavanen skulle användas för att utkräva hämnd mot den Helige Profeten (sa) och att en armé skulle bildas. Abu Sufyan accepterade detta förslag, varefter Quraish tjänade 50 000 dinarer från karavanen och använde den för att förbereda en armé. Gud den allsmäktige nämnde detta i den heliga Koranen så här:

“Visst, de som inte tror spenderar sin rikedom för att vända människor från Allahs väg. De kommer säkert att fortsätta att spendera det; men då skall det bli en källa till ånger för dem, och då skall de övervinnas. Och de som inte tror ska samlas till helvetet.” (Den heliga Koranen 8:37)

Hans helighet (aba) nämnde att det också fanns andra faktorer som ledde till slaget vid Uhud, såsom deras misslyckande och frustration i andra expeditioner efter slaget vid Badr.

Hans Helighet (aba) sa att när en armé hade bildats för att ta hämnd mot den Helige Profeten (sa), bildade Quraish också strategier för att få omgivande stammar att ansluta sig till dem också. Vissa stammar kontaktades på ett personligt plan, medan konvojer skickades till andra. En av personerna som närmade sig var Abu Uzza Jam’i var bland fångarna i Badr och befriad av den Helige Profeten (sa) utan någon lösensumma, eftersom han hade döttrar som han behövde ta hand om. Han lovade att han aldrig skulle kämpa mot den Helige Profeten (sa) eller hjälpa någon mot honom. Men när han blev kontaktad av Quriash, bröt han denna ed och gick med på att ansluta sig till Quraish mot den Helige Profeten (sa). Han hjälpte inte bara till, utan han skulle hetsa andra genom sin poesi.

Hans Helighet (aba) sa att Hazrat Abbas (ra) fick tag i Quraishs förberedelser och informerade den Helige Profeten (sa). Hans Helighet (aba) citerade Hazrat Mirza Bashir Ahmad (ra) som skriver:

“Intäkterna som genererades av handelskaravanen som har nämnts i händelserna i slaget vid Badr uppgick till 50 000 dinarer. Detta belopp var fortfarande säkert i Darun-Nadwah enligt beslut av hövdingarna i Mecka, för att förbereda sig för en attack mot muslimerna. Nu togs dessa pengar ut och förberedelserna för krig började med full kraft och ansträngning. Hade det inte varit för den Helige Profetens (sa) vaksamhet och försiktighetsåtgärder, skulle muslimerna inte ens ha känt till denna förberedelse och den icke troende armén skulle ha nått muslimernas tröskel. Med andra ord, den Helige Profeten (sa) hade eftertryckligt instruerat sin farbror, ‘Abbas bin ‘Abdil-Muttalib, som i sitt hjärta var med den Helige Profeten (sa), att stanna kvar i Medina, och han skulle informera den Helige Profeten (sa) för Quraishens rörelser. Som sådan sände ‘Abbas bin ‘Abdil-Muttalib också vid detta tillfälle en snabb ryttare från Banu Ghifar, mot Medina, och utlovade honom en rejäl belöning, och informerade således den helige profeten (sa) om detta motiv för Quraish. med hjälp av ett brev. Vidare betonade han strängt för detta sändebud att han skulle överlämna detta brev till den Helige Profeten (sa) inom tre dagar. För övrigt, när sändebudet nådde Medina, hade den Helige Profeten (sa) åkt till Quba’, som låg i utkanten av Medina. Emissionären förföljde den Helige Profeten (sa) till Quba’ och presenterade detta stängda brev till honom. Den Helige Profeten (sa) överlämnade omedelbart detta brev till sin personliga skrivare Ubayy bin Ka’b Ansari (ra), och instruerade honom att läsa upp brevet. När Ubayy (ra) läste upp brevet innehöll det de fruktansvärda nyheterna att en häftig armé av Quraish närmade sig från Mecka. Efter att ha hört detta instruerade den Helige Profeten (sa) Ubayy bin Ka’b (ra) strikt att hålla innehållet i brevet konfidentiellt.” (The Life and Character of the Seal of Prophet (sa), Vol. 2, sid. 320-321)

Hans Helighet (aba) sa att Quraish-armén avvek från Mecka under ledning av Abu Sufyan med 3 000 soldater. Det fanns också kvinnor som insisterade på att följa med männen av deras egen hämndlystnad. De inkluderade Hind, hustru till Abu Sufyan, som kunde övertyga männen att tillåta kvinnor att följa med dem, och som sådan är det registrerat att 15 kvinnor följde med armén.

Hans Helighet (aba) sa att Hind konspirerade med Wahshi, som hade ett skarpt spjut som dödade vem det än slog, och Hind instruerade honom att döda Hazrat Hamzah (ra), för han hade dödat hennes farbror i strid.

Arméer satte ut mot Uhud

Hans helighet (aba) sa att både Quraish och de muslimska arméerna gav sig ut mot Uhud. En folkräkning gjordes bland muslimerna, det samlades in att det bodde 15 000 muslimer i Medina vid den tidpunkten, vilket ansågs vara ett stort antal på den tiden.

Hans Helighet (aba) citerade Hazrat Mirza Bashir Ahmad (ra) som skriver:

“Kanske mot slutet av Ramadan 3 A.H., eller början av Shawwal, gav sig Quraishs armé ut från Mecka. Flera mästare från andra Arabiens stammar var också en del av armén. Abu Sufyan var arméns befälhavare. Detta var en armé på 3 000 man, bland vilka 700 krigare var klädda i rustningar. Det fanns också gott om transportmedel; 200 hästar och 3 000 kameler. Krigsutrustning var också mer än tillräcklig. Några kvinnor red också med, av vilka Hind, Abu Sufyans hustru; fruarna till Ikramah bin Abu Jahl, Safwan bin Umayyah, Khalid bin Walid, ’Amr bin Al-‘As; och den avgudadyrande modern till Mus’ab bin ‘Umair (ra) är särskilt värda att nämnas. Enligt den gamla seden i Arabien hade dessa kvinnor tagit med sig sina musikinstrument, så att de kunde sjunga motiverande kupletter och slå på trummor för att väcka andan hos sina män.

Efter en resa på omkring tio eller elva dagar nådde denna Quraish-armé nära Medina, cirklade norr om Medina och stannade nära berget Uhud. Det grönskande fältet i ‘Arid låg i närheten, där djuren i Madinah skulle beta, och en del jordbruk ägde också rum här. Före allt annat plundrade Quraish denna betesmark och utlöste förödelse i den till deras hjärtans lust. När den Helige Profeten (sa) fick nyheter från sina informanter att Quraishens armé hade nått i närheten, skickade han en följeslagare vid namn Habbab bin Mundhir (ra) för att få information om fiendens antal och styrka. Dessutom betonade den Helige Profeten (sa) också att om fiendens styrka var större än deras egen och muslimerna befann sig i ett tillstånd av fara, borde Habbab (ra) inte tillkännage denna nyhet öppet när han återvände till sammankomsten; snarare borde han förmedla denna nyhet privat, så att ingen blev nedslagen. Habbab (ra) lämnade tyst och återvände med stor skicklighet på kort tid och lämnade sin rapport till den Helige Profeten (sa).

Det var nu torsdag och nyheterna om ankomsten av Quraishs armé hade spridits över hela Medina. Deras räd mot ’Arid hade också blivit allmänt känt. Även om massorna inte hade fått detaljerad kunskap om de otrognas armé, så var denna natt i Medina en av stor rädsla och fara. Utvalda följeslagare vaktade den Helige Profetens (sa) hem hela natten.’ (The Life and Character of the Seal of Prophets (sa), Vol. 2, s. 321-322)

Dröm om den helige profeten (sa) angående striden

Hans Helighet (aba) sa att när han rådgjorde med följeslagarna om denna strid, berättade den Helige Profeten (sa) en dröm för dem där han hade sett att han slaktade en ko och spetsen på hans svärd var bruten. Han förklarade att detta betydde att slakten av kon innebar att några av hans följeslagare skulle bli martyrdöda, och hans svärdsbrott innebar att någon från den Helige Profetens (sa) familj skulle bli martyrdöd. Den Helige Profeten (sa) föreslog att de skulle stanna kvar i Medina och att kvinnorna och barnen skulle hållas säkra i fästningar. Om fienden skulle infiltrera Medina, skulle de slåss med dem på gatorna, som de kände bättre än fienden, och de kunde kasta stenar över dem från toppen av kullarna. De äldre följeslagarna instämde i den helige profetens (sa) förslag. Det fanns dock en grupp muslimer som inte hade deltagit i slaget vid Badr och som var sugna på martyrdöden och bad därför att den Helige Profeten (sa) skulle ta dem ut från Medina för att slåss. Några andra följeslagare gick också med på det, för att inte fienden skulle tro att muslimerna var rädda. De av denna åsikt var så enträgna att den Helige Profeten (sa) accepterade deras förslag och tillkännagav att muslimerna skulle förbereda sig för att ge sig ut i strid.

Hans Helighet (aba) sa att han skulle fortsätta att nämna dessa detaljer i framtiden.

Uppmaning om böner för palestinier

Hans helighet (aba) uppmanade till fortsatta böner för palestinierna. Hans Helighet (aba) sa att efter pausen i striderna kommer det att bli urskillningslöst bombardement på dem igen, som ett resultat av vilket fler oskyldiga människor kommer att mista livet. Vad blir omfattningen av denna grymhet? Bara Allah vet bäst. De större makternas avsikter för dem är mycket farliga. Därför måste vi be mycket för dem, att Allah den Allsmäktige ska ha nåd.

Sammanfattning utarbetad av The Review of Religions.

Uppladdat av Nazim Ishaat Göteborg