Jalsa Salana Spanien
Huzursaba senaste fredagstal sändes från Basharatmoskén i Pedro Abad, Spanien.
Huzuraba sa att med Guds välbehag så inleds Spaniens Jalsa Salana med detta tal och han förklarade att idag är institutionen för Jalsa Salana fast grundad i varje land i världen där samfundet finns. Jalsa Salana är ett tecken på något annorlunda och unikt, och samfundets medlemmar är så noggranna som möjligt med att organisera detta. Detta är för att denna sammankomst sannerligen inte är lik någon annan samling där folk kommer för att underhålla sig själva. Utan snarare så har den de senaste 120 åren varit en successiv källa för realisering för Ahmadier, att samlas i två eller tre dagar varje år i enlighet med denna tids Imams önskan, som önskade att hans följeslagare skulle samlas och lyssna på saker och ting som har med Gud och den Helige Profetensaw att göra, och att detta skulle leda till uppriktiga förändringar inom dem och att de skulle komma närmare Gud.
Huzuraba sa att hur lyckliga är inte de bland oss som deltar i Jalsa Salana helt och hållet på grund av lydnad till denna tids Imams utrop och för att kunna frambringa uppriktiga förändringar och vara en del av ett magnifikt öde som Gud har bestämt för den Utlovade Messiasas Samfund, och dra fördel av den andliga näring som bär på Guds speciella stöd. Huzuraba bad att må detta alltid vara varje persons mål som någonsin deltar i Jalsa Salana eftersom detta är det mål som gör närvaron på Jalsa Salana till något fördelaktigt om det hålls i fokus.
Huzuraba sa att världslig framgång inte bör föra oss bort från Gud. Vi bör aldrig tänka oss att vår förbättrade finansiella situation är på grund av någon personlig egenskap eller liknande. Utan detta är snarare en manifestation av Gud att dem som världen ville skulle be och tigga har tagits omhand av Gud istället. Huzuraba sa att man bör komma ihåg att Gud som har makten att ge också kan bli missnöjd över dåliga gärningar och Guds missnöje är sådant att ingen människa kan klara av det. Om världsliga bekvämligheter för oss bort från vår tro så är detta något allvarligt, och något att oroa sig för.
Muslimernas tro är en levande tro, en som kommer att förbli etablerad för alltid och Gud har lovat att skydda den och Han har utlovat dess triumf. Om en muslim överger sin tro så förstör han både sitt världsliga liv och det i det Efterkommande.
Huzuraba sa att vi Ahmadier säger att vi tillbringar våra liv i enlighet med vårat löfte av baiat som vi har avlagt hos den sanna och uppriktiga tjänaren av den Helige Profetensaw. Vårat mål är inte denna värld, utan det är snarare vår tro. Och det bör sannerligen vara så också, för annars finns det ingen anledning till att göra baiat. Ahmadiyyat kommer inshaAllah att triumfera men som den Helige Profetensaw sa, en som glömmer Islams lära kommer att möta förgörelse. Han oroade sig aldrig för Islams tro. Han var säker på det Gudomliga löftet att den ultimata triumfen kommer att bli Islams. Varningen som den Helige Profetensaw gav var till Islams anhängare, att de skulle vara försiktiga och inte låta bekvämligheterna i denna värld göra dem avlägsna från sin tro, eftersom det slutligen leder till förgörelse.
Huzuraba sa att i Spanien så finns det en påminnelse av det förflutna vid varje steg. Namnet av varje stor väg är ett tecken till att denna plats en gång var en muslimsk stormakt. Men rikedom, girighet och politik gjorde att deras styre nu tillhör det förflutna. Idag är det Ahmadiers uppgift att återigen etablera Islam genom att bli praktiska exempel på Islams lära.
Den Utlovade Messiasas sa att människan föds med en natur som är vänd åt Gud. De som överger denna naturliga känsla och gör sitt liv till en enkel existens är som djur som driver sig själva bort från Gud. När vi tror att syftet med vår existens är att huvudsakligen tillbe Gud så bör vi också ändra varje aspekt av våra liv. Vårat mål bör slutligen vara att söka Guds välbehag.
Huzuraba sa att det var för träningen inför detta mål som Ahmadier hade samlats för Jalsa i Spanien. De bör vara uppmärksamma på tillbedjan och böner under Jalsas dagar och försöka att skapa en revolutionär förändring i sig själva och när de återvänder hem så bör de känna att det finns en förändring inom dem.
Huzuraba bad alla att be så att situationen inte kommer till en punkt att de måste migrera till ett annat land . Om de måste gå någonstans, må det då vara tillbaks till hemlandet där de kan praktisera sin tro och även sprida den.