Hazrat Khalifatul Masih inledde fredagspredikan med att recitera ett uttalande som den utlovade Messias (fvmh) gjorde: “. Det bör alltid kommas ihåg att endast Allah den upphöjde har den verkliga auktoritet att bevilja undsättning när den efterfrågas” Det vill säga, när hjälp behövs är det bara Gud som har den verkliga makten att hjälpa, och det gör han. Detta är en mycket viktig punkt som en sann troende alltid bör ha i åtanke, oavsett om den sökta hjälpen är personlig eller kommunal. Dock kan man se i praktiken att det inte är lika många människor som uppmärksammar detta.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) återberättade vid ett tillfälle några incidenter i detta avseende och betonade att människan tror att han/hon uppnår sina mål genom hjälp och stöd från olika personer eller tack vare sin egen förtjänst. Detta är sannerligen hur människan inledningsvis tänker. När denne uppfyller alla sina behov med hjälp av sin egen styrka, kunskap och intellekt känner han/hon en viss stolthet och är nöjd över att inte ha behövt söka någons hjälp. Men det finns tillfällen då denne individ inte kan hantera svårigheter på egen hand och behöver någons hjälp. Denne söker då hjälp från sin familj och släktingar och de hjälper honom/henne. Detta gör att han/hon inser att familj och släkt är en bra sak. Sedan finns det tillfällen då dennes familj och anhöriga inte kan hjälpa honom/henne. Denne vänder sig då till sina vänner och bekanta och söker deras hjälp och de hjälper honom/henne. Denne inser då att vänner och bekanta är bra att ha. Det kommer också en tid då vännerna kommer med ursäkter, oavsett om de är godtagbara eller inte, vilket gör att de inte kan hjälpa honom/henne. Denne vänder sig sedan till samhället (Jama’at) och samhället hjälper honom/henne. Denne inser då att det är bra att förknippas med ett samfund och dennes tillhörighet med samfundet växer. Senare kommer det en tid då Jama’at inte heller kan hjälpa honom/henne. När detta sker vänder sig personen till regeringen och regeringen hjälper honom/henne. Så småningom kommer det en tid då regeringen inte heller kan vara till hjälp. Till slut söker sig denne till välgörenhetsorganisationer för hjälp. Denne tänker då att välgörenhetsorganisationer i världen hjälpte honom/henne medan ingen annan gjorde det och hade de inte hjälpt skulle denne ha berövats på sina rättigheter.
När ens behov och uppgifter fullbordas under sådana omständigheter känner individen att hjälp har kommit från det osedda och om man tror på Gud är man säker på att hjälpen kom från Gud. Med fullständig tro på Gud, tillerkänner man också framgång med Gud, vilket sker genom extern hjälp. Man vet också mycket väl att hjälp från familj, vänner, samfund, regering och välgörenhetsorganisationer i själva verket var från Gud och bakom alla de uppenbara källorna till hjälp var Guds hands inblandad. De som inte har en stark förbindelse med Gud förlitar sig enbart till värdsliga medel, och när dessa sviker en, är det då som de blir påminda av Gud. De minns Gud eftersom de inte är kvar med något val och det är vid sådana tillfällen som de kallar efter Guds hjälp och tillkännager honom som härskare över alla världar. Detta visar oss att oavsett hur mäktig någon må vara, har regeringar och organisationer en begränsad makt. Den heliga Koranen säger att till och med ateister och polyteister kan ropa efter Gud i sin desperation när en befinner sig i en svår situation full med förtvivlan. Koranen säger:
“Och när ofrid drabbar er på havet är alla som ni åkalla förlorade för er utom han. Men när han för er tryggt i land, vänder ni er åt sidan, och människan är mycket otacksam “(17:68)
Gud säger att när människan är fast i en storm och i trubbel ropar denne till Gud, men glömmer honom senare. Det ligger i människans natur att vända sig till Gud i extrem ödmjukhet och be att om att ens problem löses skall denne alltid anse Gud vara källan till hjälp. Men så fort individen är utom fara vänder sig denne till världslighet och är arrogant. Människan är otacksam men Guds nåd är gränslös.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) beskrev en incident för att stärka sitt yttrande. År 1918 under första världskriget anföll Tyskland de allierade styrkorna med en stor styrka och det kom en tid då de allierade styrkorna var i enorm fara. Deras sju mil långa försvarslinje förstördes och en lucka skapades i deras försvar genom vilken Tyskland kunde attackera dem. Generalen vid frontlinjen sade till överbefälhavaren att han inte hade den trupp som krävdes för att reparera försvarslinjen och situationen var bortom hans agerade. Han ansåg att de skulle besegras och att Frankrike och Storbritannien skulle elimineras. Ett telegram skickades till premiärministern då han höll ett möte med sina ministrar. Det var inget han kunde göra. Även om det fanns arméreserver kunde de inte skickas dit i tid. Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade, även om Europa följer kristendomen, kan man se att de flesta människorna är väldigt materialistiska. Det materialistiska Europa var mycket stolt över sina resurser under denna tid och regeringarna var arroganta eftersom de hade stor makt. Under den tiden, kände deras storslagna och mäktiga ledare att det inte fanns någon väg ut. Premiärministern vände sig till sina kollegor och sade: låt oss vända oss till Gud för att söka hjälp. Därefter knäböjde de för att be.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade att ett litet under skedde och de räddades som en följd av deras bön. Den tidigare nämnda versen i Koranen sade att enbart Gud kommer till undsättning då andra inte kan. Det sägs också att Gud lyssnar på böner från de som befinner sig i nöd, även om dessa är ateister.
För att återgå till WWI händelsen, kan det sägas att de tyska styrkorna aldrig lyckades få reda på den brutna försvarslinjen så de kunde inte dra fördel av situationen. Vidare, kallade överbefälhavaren för de allierade styrkorna sin officer och informerade honom om den allvarliga situationen och beordrade honom att förbereda sig. Officeren ifrågasatte inte det ganska omöjliga uppdraget och körde till den plats där civila anställda av militären arbetade. Han samlade dem och sade att de var alltid mycket angelägna och ivriga till att tjäna landet, nu var det deras chans att komma fram. Han gav dem vapen och utplacerade tusentals civila i frontlinjen för att skydda den. Tjugofyra timmar passerade innan militär förstärkning ankom också. Syftet med att beskriva denna händelse är att även världsliga materialistiska människor håller fast vid Gud när allt annat misslyckas.
Det är därför som Gud har lärt oss bönen, så att vår uppmärksamhet aldrig avvärjas från Gud och så att vi aldrig tänker på att utnyttja världsliga medel framför Gud. Man skall inte vända sig till Gud endast i det fall när allt annat misslyckas. Gud har lärt oss en bön som läses i varje Salat: “Dig allena tillbeder vi och dig allen bönfaller vi om hjälp” (1: 5) Gud säger att denna vers är ömsesidig mellan Gud och hans tjänare och han kommer att bevilja den för dem som söker den ifrån honom.
Denna garanti från Gud blir varaktig när en person alltid ser till Gud och inte bara vänder sig till honom i nödens tider. Vi bör vara medvetna om att vi som Ahmadier har förbundit oss i att leva våra liv för att behaga Gud och att vända honom i svåra tider och i goda tider. Vi behöver dessutom ha en stark förståelse för “Dig allena tillbeder vi och dig allen bönfaller vi om hjälp”.
Vår Jama’at har ett starkt band som den faktiskt borde ha. Detta är något som gör vår Jama’at distinkt. Alla bör be för varandra så att Guds hjälp är med varje Ahmadi hela tiden, överallt. Om detta blir vårt tillstånd, kommer vi att uppleva fantastisk gudomlig hjälp.
Den utlovade Messias (fvmh) sade en gång: kom ihåg att Allah den upphöjde inte är i behov av något. Han bryr sig inte såvida bönen utförs regelbundet och upprepade gånger.
Däri ligger hemligheten bakom vår framgång. Oavsett våra svårigheter; vare sig om de har orsakats av någon grupp eller regering eller om media har orsakat det, hjälper Gud oss mot allt. Vi förväntar oss inte hjälp från någon som vi inte borde. Vi bör be att Gud förbarmar sig över oss och förlåter oss om vi har gjort något fel som har resulterat i att vi har distanserat oss ifrån Guds hjälp. Må Gud ta oss ur hans missnöje och inkludera oss bland de människor som alltid är välsignade och erhåller hans nåd.
Vi bör alltid ha detta viktiga faktum i åtanke. Må Gud ge oss möjlighet att göra detta!
Må Gud få våra böner att bli en källa till framsteg för Jama’at och må vi vara de som dyrkar honom och beviljas hans hjälp. Ameen!
