Hazrat Khalifatul Masih sade att dagens fredagspredikan byggde på några observationer gjorda av Hazrat Musleh Maud (fvmh) angående den utlovade Messias (fvmh) välsignade liv.
En uppenbarelse som den utlovade Messias mottog (fvmh) säger: “… Hota mig inte med elden, för elden är min tjänare och tjänare till mina tjänare.” (Tadhkirah, s. 507, 2009 års upplaga).
År 1903 konverterade en muslim till hinduism och skrev en bok om detta. Hazrat Maulana Nur ud Din (fvmh) skrev ett genmäle till den boken. Denna vederläggning skulle läsas för den utlovade Messias (fvmh). I boken nås en punkt där den konverterade frågar: om eld kunde kylas av för Hazrat Ibrahim (fvmh) varför skulle den då inte kylas av för andra. Svaret från Hazrat Maulana Nur ud Din (fvmh) var att ordet eld användes som en metafor för opposition. Den utlovade Messias (fvmh) sade att Gud också hade kallat honom för Ibrahim, han kunde sättas i eld och testas! Hazrat Maulana Nur ud Din (fvmh) skrev följande: du skulle kunna sätta vår Imam i brand, Gud skulle ändå rädda honom precis som Gud räddade Hazrat Ibrahim (fvmh).
Den punkt som Hazrat Maulana Nur ud Din (fvmh) inledningsvis hade skrivit i sitt manuskript om elden och Ibrahim som var en metafor för opposition nämndes för den utlovade Messias (fvmh) som en enastående syn vid ett ytterligare tillfälle. Den utlovade Messias (fvmh) kontrade detta och talade om (den ovannämnda) uppenbarelsen som han hade fått. Han återberättade om miraklet med pesten och sade att den slog till mot alla omkring oss men vi förblev skyddade ifrån den. Därför skulle det varken vara konstigt eller ett stort mirakel om Hazrat Ibrahim (fvmh) hade räddats från elden bokstavligt talat.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) förklarade att endast Guds profeters synpunkter är korrekta när det kommer till mirakel och att andra inte kan se vad profeterna ser. Självklart kan heliga personer som underkastar sig till Gud förstå ärenden till en viss punkt, men inte i den utsträckning som profeter kan! Hazrat Musleh Maud(fvmh) sade att han hade mottagit cirka tusen uppenbarelser men att alla dessa inte kunde mäta sig i närheten med de uppenbarelser som den utlovade Messias (fvmh) kunde erhålla under en enda natt!
Under den utlovade Messias (fvmh) livstid var det ofta diskussioner om vem som var hans favorit. Några sade att det var Hazrat Maulana Nur ud Din Sahib och andra sade att det var Maulana Abdul Karim Sahib.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade att han vid ett tillfälle hörde den utlovade Messias (fvmh) göra en stor hyllning till Maulana Nur ud Din Sahib i familjens hem. Han sade att Hakim Sahib (hans sätt att kalla Maulana Nur ud Din) var Guds välsignelse till honom och om han inte skulle tillkännage detta skulle det vara väldigt otacksamt. Faktum är att den utlovade Messias (fvmh) har skrivit på andra ställen att Hazrat Maulana Nur ud Din Sahib (fvmh) synkroniserade med den utlovade Messias liksom pulsen. Men om några av hans referenser skulle presenteras tillsammans med en referens till den utlovade Messias (fvmh) skulle det vara mycket olämpligt.
Dygden med Khulafa är i att följa den vars Bai’at man har tagit. Om någon på grund av okunskap begår ett misstag och alla runt omkring är medvetna om saken, är det deras skyldighet att träda fram och förklara vad den utlovade Messias (fvmh) hade sagt angående den händelsen.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade att Gud hade begåvat honom med en stor förståelse och att han också var mycket kapabel till att förstå orden sagda av Gud, men detta betydde inte att han kunde tävla med någon tillsatt av Gud! Han sa att om någon presenterade en referens till den utlovade Messias (fvmh) tillsammans med en referens till honom, skulle det inte vara något annat än en förnedring mot den utlovade messias (fvmh). Det är dessutom inte heller nödvändigt för en Khalifa att ha kännedom om allt. Hazrat Abu Bakr (fvmh) kände inte till alla Ahadith till exempel, likaså om någon har kunskap om något den utlovade Messias (fvmh) sade och skulle dela med sig av det skulle det vara mycket generöst av dem.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade att fel i meningsbyggnader och andra grammatiska fel återstod i texter även om den utlovade Messias (fvmh) gick igenom dokument ett flertal gånger. Han sade att den utlovade Messias (fvmh) en gång fick frågan om varför han skickade sina skrifter till Hazrat Maulana Nur ud Din Sahib (fvmh) eftersom att han inte var en kvalificerad korrekturläsare. Den utlovade Messias (fvmh) svarade att Maulawi Sahib hade väldigt lite tid, han spenderade större delen av sin tid med sina patienter och inte hade tid till att läsa hans böcker. Den utlovade Messaih (fvmh) ville därför att han skulle läsa hans handskrifter så att han skulle förbli medveten om aktuella frågor och om den utlovade messias (fvmh) synpunkter.
Om en Khalifa gav en tolkning som stred mot en tolkning gjord av den utlovade Messias (fvmh) brukade han informeras. Om Khalifan ansåg att hans tolkning kunde utläsas från den utlovade Messias tolkning var det okej, annars skulle ombedes han att korrigera sin tolkning. Det är inte så att det finns någon motsättning av åsikter, orsaken till sådana händelser är omedvetenhet.
En maulawi som motsatte sig mot den utlovade Messias (fvmh) brukade varna folk från att inte bli lurade av Mirza Sahib genom att citera att tecknen på den sanna Messias var sol och månförmörkelser under Ramadan. Dessa tecken uppenbarades under maulawins livstid. Han gick då mot sitt tak, ytterst oroad och muttrade att människor nu skulle gå vilse! Det han inte förstod var att människor nu faktiskt skulle bli vägledda. Under den Helige Profetens (fvmh) livstid erkände kristna att alla tecken som skulle uppenbaras hade uppfyllts, men när det kom till hans ankomst och hans anspråk var det bara ett sammanträffande att en falsk människa hade gjort anspråk på rätt saker vid rätt tidpunkt.
Baktalare och fiender till utlovade Messias (fvmh) kämpade mot honom på alla nivåer, inklusive social bojkott. Men när de kom till honom för att be om förlåtelse, gav han alltid dem sin fulla förlåtelse. Vid ett tillfälle greps hans motståndare, magistraten sade att vad var poängen med att gripa dem om Mirza Sahib ändå skulle benåda dem senare! När de skyldiga gick till den utlovade Messias (fvmh) och bad om förlåtelse, blev de förlåtna!
Den utlovade Messias (fvmh) uppmuntrade inter-religiösa debatter. Han förmedlade idén till sina motståndare och bad dem hålla en konvention där alla kunde få möjligheten att förklara sina tron. Han insåg att andra hade rätt att propagera sin tro lika mycket som den utlovade Messias hade rätt att propagera sin.
I sin passion till att sprida budskapet om islam skrev han ett brev till Kejsarinnan av Indien, Drottning Victoria där han bjud in henne till islam. Istället för att visa något missnöje, svarade drottningen med ett tackbrev.
En turkisk diplomat besökte Qadian under den utlovade Messias (fvmh) livstid. Han samlade donationer från muslimer för att stärka den turkiska regeringen. Den utlovade Messias (fvmh) hedrade honom som gäst och gav honom även råd. Han rådde honom om ärlighet, pålitlighet och sade att förföljelse av människor bör undvikas. Han förvarnade honom om situationen i Turkiet och sade till honom att han hade haft visioner där han hade sett att det skulle ske förräderi i Turkiet. Diplomaten blev upprörd av detta råd och tog det inte väl, vilket skapade reaktioner i Indien. denna typ av rådgivning mycket väl och det gav vika för en reaktion i Indien. Det sades att den utlovade Messias (fvmh) hade förödmjukat den turkiska regeringen som på den tiden var väktare till de heligaste platserna inom islam, nämligen Mecka och Medina.
Som svar på detta sade den utlovade Messias (fvmh) följande: ni säger att Turkiet skyddar Mecka och Medina, men faktum är att det är Mecka och Medina som skyddar den turkiska regeringen. Vi anser att Gud skyddar Mecka och Medina från himlen. Självklart skall människor göra sitt yttersta för att försvara städerna om någon fiende skulle anfalla. Men vi tror att alla som ser på Mecka och Medina med dåliga avsikter kommer att förstöras av Gud. Om en sådan tid någonsin skulle uppenbara sig, då dessa heliga platser kräver försvar i fysisk form, då kommer världen att beskåda hur Ahmadiyya Jamaat står i frontlinjen för denna uppoffring.
Därefter meddelade Hazrat Khalifatul Masih att han skulle leda två begravningsböner.
Den första avlidna var Sameer Bakhota Sahib som avled av cancer den 24 februari i Tyskland och den andre var Chaudhry Bashir Ahmad Sahib som avled av cancer i Pakistan.
