Hazhrat Khalifatul Masih inledde sin fredagspredikan med att recitera följande vers ur Koranen:
“Allah betungar icke någon själ utöver dess förmåga …” (2: 287)
Denna vers förklarar att Gud inte ger befallningar som är bortom mänsklig förmåga. Ansvaret för att sätta buden i praktik är alltså uppenbara och en troende bör inte komma med ursäkter om att denna och detta bud är bortom dennes kapacitet. Om vi tror på Gud, är det en viktig del av vår tro att allt han befaller är inom vår kapacitet och vi bör göra en ansträngning för att praktisera det i enlighet med vår individuella förmåga.
Varje människa är annorlunda, både i dennes mentala och fysiska förmåga samt kunskap och intellekt. Gud har alltså gjort sina bud flexibla i den meningen att de har minimala samt maximala standarder som bör uppnås med ärlighet. Detta lämnar inget utrymme för invändningar om att Gud har gett någon en personlighet eller natur som inte överensstämmer med Guds befallningar. Genom att ange “Allah betungar icke någon själ utöver dess förmåga …” har Gud tagit bort alla anledningar till att ha sådana ursäkter.
Den utlovade Messias (fvmh) sade att Gud är stor och helig långt över det att han skulle sätta sina skapelser i svårigheter eller befalla ting som de inte kan ta sig ur eller som är utom deras kapacitet. Hans bud är inte som mänskliga instruktioner som införts för att generera beröm. Guds barmhärtighet och medkänsla för mänskligheten är oändlig. När människan verkar på Guds bud belönas denne mångdubbelt. Den utlovade Messias (fvmh) sade också att Shariah är baserat på mildhet snarare än hårdhet. Alla kommer att behandlas i enlighet med deras individuella förmågor. De som har ett handikapp eller är psykiskt sjuka kommer att bedömas efter deras kapacitet. En standard har alltså fastställts även för dem med låg intellekt eller funktionshinder. Hade detta inte varit fallet skulle det inte ha varit nödvändigt för alla att tro och endast de med högt intellekt skulle ha behövt ha tro. Alla människor är olika, även med liknande möjligheter uppnår olika individer olika resultat.
Det kan önskas att alla skulle tro, men det är inte möjligt för alla att ha samma nivå av tro och praxis. Gud ställer dock frågan varför folk inte tror, samtidigt kräver den heliga Koranen inte att alla troende skall vara som Hazrat Abu Bakr och Hazrat Umer (fvmh).
Människor har olika kapaciteter och förmågor och därför ställs olika krav på dem. Det som har uppmanats är att alla ska försöka nå sitt personbästa.
Det bör vara tydligt att Gud vet tillståndet i varje individs hjärta vilket medför att ingen ursäkt om brist på kunskap, brist på visdom eller kapacitet kommer att hålla inför Gud. Därför bör vi ha det i åtanke, och vi bör testa vår tro och våra handlingar. Den grundläggande standarden för fem dagliga böner har ställts in och människor är skyldiga att erbjuda dessa böner i en samling. Fastan är också obligatoriskt och om Zakat är beroende av någon egenskap man besitter, är den också obligatorisk. Dessa är de grundläggande normerna som man bör reflektera över.
Många bland oss ber inte ens den dagliga bönen ordentligt. Vi kan inte lura Gud. Precis som vi försöker vårt bästa för att tillgodose våra världsliga behov bör vi också försöka vårt bästa i religiösa frågor och vi bör försöka öka vår förmåga. Svaga människor söker stöd och de som har förmågan går långt framåt. En bör inte ge upp enbart för denne har begränsade förmågor. Världsliga lagar kan sätta press bortom ens förmåga, men detta är inte fallet när det kommer till tron. Efter att ha utsett de grundläggande normerna är det inte en fråga om att någon skall belastas utöver sin kapacitet. Men stöd behövs för att förstå vissa saker, precis som när studenter som kanske inte är så klipska behöver hjälp och extra stöd från sina lärare. Om lärarna inte hjälper, släpas eleverna bakom och dessa lärare har då inte uppfyllt sina förpliktelser.
Missionärer och Waqfe Zindagi som har kunskap om tron bör göra särskilda ansträngningar för att stödja människor och höja dem från grundnivån. Detta kommer inte bara att öka tron, det kommer också vara en källa till framsteg för Jama’at. Gud har sagt till missionärer att på grund av deras kunskaper har deras förmågor förbättras och därför bör de bidra till att höja förmågorna bland sina bröder och systrar. Gud säger: “Och låt det alltid finnas ett samfund bland er, som inbjuder till godhet …” (3: 105) Vi har Jamias runtom hela världen som frambringar missionärer. Dessa missionärer bör examinera Tarbiyyat av Jama’at bortsett från att göra Tabligh och debattera med andra. De bör ständigt vara involverade i denna uppgift och moraliskt utbilda våra egna.
Gud visste att olika typer av människor skulle behövas för att driva världen, därför uppgav han att några av dem bör bjuda in andra till godhet. Waaqfeen e Zindagi ägnar sina liv för detta ändamål och gör det av egen vilja. De bör uppfylla sina förpliktelser. Det är sant att alla inte har samma förutsättningar eller förmågor till att utföra vissa handlingar eller att lära sig. Dock bör ansträngningar göras så att varje individ uppnår den högsta standarden utifrån dennes förutsättningar. Om alla följde denna princip, skulle bröder och systrar som är svaga gynnas och standarden på Jama’at skulle också öka.
Medlemmar av Jama’at väljer befattningshavare, eftersom de anser dem vara bättre än dem gällande förmåga, kunskap och visdom. Detta är åtminstone tanken om hur de som väljer skall tänka. Detta är den grundläggande standarden för att välja en befattningshavare och ingen befattningshavare bör väljas enbart för sakens skull eller av andra personliga själ. Det är också befattningshavarnas uppgift att höja den pedagogiska och religiösa standarden i Jama’at. Tillsammans med ordföranden och sekreteraren för tarbiyyat bör hela Amila vara uppmärksam för att fungera som förebilder. Medlemmar bör lyssna på predikan och dars och de bör delta i Jama’ats evenemang för andlig utveckling. Det är även missionärer, befattningshavare och Amilas ansvar att ständigt påminna andra om detta. Vissa missionärer arbetar alldeles utmärkt i detta avseende, de ger råd baserade på predikan och använder sin kunskap för att hjälpa andra. Folk reagerar då positivt och säger att de fick reda på rätt sätt att utöva sin religion och deras lättja tas bort. Det är fel av befattningshavare att känna sig nöjda med att ha läst ett utdrag ur den utlovade Messias (fvmh) skrifter för människor eller att anta att alla medlemmar lyssnar på fredagspredikan, så de behöver inte påminnas. Även om de tvekar till att ge råd till människor i tänkandet om att Khalifas ord inte påverkade dem, hur skall då mina ord kunna göra det, är det fortfarande fel tänk.
Bön i en församling är obligatorisk för alla människor. Om dem som kommer till moskén regelbundet är stödjande mot andra, skulle saker och ting förbättras. Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade att vid ett tillfälle kom han för att be Isha-bönen och såg att det enbart var två rader fyllda. Han föreslog till människor att de skulle ta med sig sina grannar nästa gång. Antalet tillbedjare började öka redan nästa dag. Att påminna förbättrar ens kapacitet och förmåga. Om människor som regelbundet kommer för bönen tar med sina bekanta och vänner kommer Jamaat att göra stora framsteg. En Ahmadi från Gillingham har sagt att hans vän alltid ringer honom innan Fajr bönen och säger till honom att han kommer att vara där för att plocka upp honom inom tio minuter. Om människor stöttar varandra på detta sätt kommer närvaron i moskéer förbättras avsevärt.
Fredagspredikan bör lyssnas på uppmärksamt men vissa människor somnar till den och lutar sig mot andra som sitter bredvid. Sedan finns det några som har nedsatt hörsel, vilket medför att de inte kan härleda innebörden av det som sägs och andra är vilsna i sina egna tankar. Påminnelse behövs för människor som dessa för att påminna förbättrar verkligen ens förmågor. I islam är alla troende ålagda att ta andra med sig när de flyttar framåt och uppåt. Detta är inte bara missionärernas eller befattningshavarnas uppgift. De som bor nära moskéer ska försöka dra till sig sina grannars uppmärksamhet och få dem att komma till moskén. Det är också i den sanna andan av islamiskt broderskap som vi bör hjälpa de som är svaga och samtidigt höja vår egen nivå. Hadith berättar att den som tar en annan i riktning mot något bra är så värdig belöning som den person som utför den goda handlingen.
De av oss som är aktiva och snabba i trosfrågor bör också göra andra aktiva och snabba. Vi bör hjälpa andra att öka sina förmågor samtidigt som vi ökar våra egna. Genom att hjälpa och underlätta för andra kommer vi att uppnå mångdubbel glädje och välsignelser från Gud f och detta skulle skapa en stor förändring i utvecklingen av Jama’at.
Därefter ville Huzoor meddela att två begravningsböner kommer att hållas, de avlidna var följande:
J Aani Sahiba från Syrien som bodde i Turkiet. Hon avled den 23 januari vid en ålder på 57.
Habiba Sahiba från Mexiko avled den 19 januari. Hon blev över 100 år gammal och accepterade Ahmadiyyat i juni 2014.
