Hazhrat Khalifatul Masih inledde sin fredagspredikan med att läsa tashhud, ta’awwuz och recitera Sura al-Fatiha. Därefter sade han att den Utlovade Messias (fvmh) vid ett tillfälle hade sagt följande:
“I den heliga Koranen, har Allah den Upphöjde, anbringat god, dygdig uppträdande tillsammans med tro. God och dygdigt beteende innebär att det inte existerar någon osämja eller korruption. För att uppnå detta beteende bör det inte finnas någon tanke hos individen om förseelser, högmod, prål, arrogans eller berövandet av en annan människas rättigheter”.
“På samma sätt som människan blir frälst på domedagen p.g.a. hans/hons goda gärningar, blir denne frälst i den här världen på samma sätt.” Detta innebär att precis som man blir belönad paradiset efter döden om man har utfört goda gärningar kan ett paradis belönas i det här livet.
I dag är det varje Ahmadis plikt att ge en sann bild av dessa goda och dygdiga gärningar, därför att vi har accepterat Imamen och den helige profeten. Den utlovade Messias (fvmh) Jama’at är trädet som planterades av Gud den Allsmäktige, vars rötter är starka och vars grenar är gröna, frodiga, vackra och fruktbärande och som får världens uppmärksamhet mot sig. Allt detta är tack vare den utlovade Messias (fvmh) som introducerade islams sanna läror för oss och uppmanade oss att följa den helige profeten (fvmh) fotspår.
Som jag har sagt tidigare, har de människor som uppenbarligen är perfekta i sin tro och övertygelse, eller i alla fall tror det, eller tillkännager sig vara så, blivit de snubblade stenarna för människor i denna värld. Vi kan fullgöra vår skyldighet genom att vara sanna ahmadier vilket vi blir då vi manifesterar våra goda och dygdiga gärningar för alla. Vi ska inte vara som dem som är inblandade i någon form av oenighet eller konflikt, och inte heller engagera oss i sladder, förtal eller baktal. Vi bör inte heller nedvärdera andra eller vara som dem som saknar barmhärtighet, och inte heller som de som besvarar goda gärningar med hån eller skada. Vi ska till varje pris försöka skydda oss själva från sådana handlingar. Vi bör i stället vara bland dem som visar den högsta graden av god moral.
Den heliga Koranen upprepar om och om igen att vi ska anta den högsta nivån av moral och utföra goda och dygdiga gärningar. Vissa människor har som vana att impulsivt eller av någon annan momentan känsla, göra någon en tjänst, eller hjälpa till på något sätt. Men dessa människor påminner sedan den andra individen vid något tillfälle om den tjänsten de gjorde eller hävdar att denne individ nu är skyldig dem en tjänst som de kan ta ut när som helst.
Vidare, om personen som är skyldig dem en tjänst inte uträttar det som förväntas av honom/henne tvekar de inte med att skapa problem för han/hon. Detta är inte den islamiska läran. Allah, den Allsmäktige säger följande i den heliga Koranen:
”O ni som tror! Gör icke era allmosor värdelösa med klander och förolämpningar… ”(14:25)
Dessa saker görs av dem som inte tror på Allah och den sista dagen, vars tro är svag, och inte bara svag, men saknas helt.
Allah, den Upphöjde, säger att de som tillsammans med tron, har utfört goda och dygdiga gärningar skall få så stora belöningar att de ligger utom ens egen förståelse. En ensam och simpel deklaration av tron ger inte någon rätt att få de bästa belöningarna, utan snarare om tron åtföljs av goda och dygdiga gärningar. Enbart då kommer man att bli bland dem som hamnar i paradisets trädgårdar och bland dem som erhåller Guds förlåtelse.
Sedan säger Allah, den Upphöjde:
De som tror och gör goda gärningar, den Nåderike Guden kommer att skapa djup kärlek för dem. (19:97)
Ordet som används för kärlek här är ”wudd” vilket inte betecknar en ytlig kärlek, men snarare en djup, sann och ofantlig förbindelse. Denna vers innebär också att Allah kommer att placera kärlek för mänskligheten i hjärtan hos dem med tro och som utför goda och dygdiga gärningar. Således, kan en troende aldrig ens komma på tanken att orsaka någon annan smärta eller lidande. Kärlek för mänskligheten kräver att en sann troende alltid tänker hur han/hon kan vara till nytta för mänskligheten. Om de verkliga och sanna läran av Islam skulle tillämpas skulle vi aldrig se den smärta och lidande som muslimer orsakar varandra.
Den utlovade messias (fvmh) berättade om hur Satan vilseleder och hur han jagar de troende, vilket gör det nödvändigt för varje troende att skydda sin tro och sina goda och dygdiga gärningar från Satans attacker. Om detta sade han följande:
Satan ligger alltid på lur för bakhåll för att vilseleda människan, samt för att förvanska eller korrumpera dennes handlingar så mycket att även i dygdiga handlingar skall den troende känna sig vilseledd och bedragen.
Hazrat Khalifatul Masih (ab) upprepade den sista delen av meningen återigen p.g.a. dess viktiga innebörd, “Satan önskar även att vilseleda och bedraga en i utförandet av goda och dygdiga gärningar”
“Och han smider planer för att skapa någon form av osämja eller störning. Om Salat bes, försöker han att blanda in någon form av egenkärlek eller annan typ av korruption. Satan försöker även att engagera den som leder salat in i någon form av prövning. Du ska aldrig vara rädd för hans attacker, eftersom hans attacker mot de onda är uppenbar och öppen för att de är som hans byte. Men han avstår inte heller från att angripa de goda. Han är i ständigt försök om att försöka attackera dem på något sätt. De människor som är under Guds nåd informeras om hur de ska skydda sig från Satans angrepp och dessa ber även till Allah om beskydd. Däremot faller de som fortfarande är i ett ofullkomligt tillstånd eller är svaga som offer för sådana attacker.
Angående behovet av att agera och vidta åtgärder sade den utlovade Messias (as) följande:
Människan tror att det är tillräckligt att recitera [Kalima] med tungan eller att helt enkelt med tungan säga, astaghfirullah – Jag söker Allahs förlåtelse. Men kom ihåg att verbala uttalanden inte räcker. Även om en människa säger astaghfirullah, tusen gånger, eller reciterar Tasbeeh, kommer inga fördelar komma ifrån det, eftersom Gud har skapat människan som en människa och inte en papegoja. Det ligger i papegojans natur att upprepa ljud med tungan utan att förstå en enda sak. Skyldigheten hos människan är att denne skall yttra sig med munnen efter att ha tänkt över det han/hon skall säga och även agera i enligheten med det som sägs.
Den utlovade Messias (as) säger att ingen vettig människa slänger guld eller silver eller något annat av värde ut ur sitt hus, utan han tar hand om alla sådana saker och lagrar dem säkert. Men om han ser en död råtta i huset, försöker han omedelbart göra sig av med den. Det förstnämnda sättet är så som Gud den allsmäktige behandlar sina trogna tjänare. Han skänker dem ett långt liv, och skänker dem välsignelser i deras världsliga ärenden också. Han låter dem inte gå till spillo eller försvinna på ett skamligt sätt.
De som fruktar Gud och lyder hans befallningar skänks en distinktion ifrån Gud som skiljer dem från resten. Detta är hemligheten bakom hur man kan uppnå välsignelser från Gud och hur han skyddar en från det onda. Varhelst där en person behandlar de fattiga med vänlighet, visar barmhärtighet mot sina grannar, inte beter sig falskt mot andra, eller ger falska vittnesmål samt renar sitt hjärta och vänder sig till Gud är bland dem som Gud håller i hög aktning. Denne person är en sann vän till Gud.
Den utlovade Messias (as) sade att inget gott händer genom att enbart deklarera sin tro, det sker enbart då goda och dygdiga handlingar utförs. Nu när du har ingått i det här samfundet, ska du försöka att bli rättfärdig, bli Muttaqi, skydda dig från allt ont, och spendera dina nätter och dagar i böner.
På ett ställe säger den utlovade Messias (as):
De som, genom att ingå i detta samfund etablerar en relation av gemenskap och lärjungaskap med mig förväntas att nå den högsta graden av uppförande och rättfärdighet. Detta så att de inte hamnar i någon form av missämja eller så att något ont kan komman nära dem. De bör vara strikta med att be sina fem dagliga böner. De ska aldrig ljuga, inte heller får de såra någon med sin tunga. De får inte vara skyldiga till någon form av ondska. De får inte heller tänka tanken på att skapa oordning eller uppror. De ska avstå från alla slags synder, brott, oegentligheter och olämpliga tal, och alla slags köttsliga passioner och onödiga och olämpliga handlingar. De skall bli individer med rena hjärtan, ofarliga och ödmjuka tjänare till Gud den Allsmäktige.
Dessa förmaningar är de som vi måste ha i åtanke hela tiden. Dessa är de saker som kommer att göra oss till de gröna och lummiga grenarna till trädet som tillhör den utlovade Messias (as). Genom att uppfylla dem kommer vi att uppfylla syftet med vår Baia’at till honom. Dessa är de saker som kommer göra det möjligt för oss att vinna Allahs, den upphöjdes kärlek, Insha-Allah. Med samma goda och dygdiga gärningar kommer vi att kunna få världens uppmärksamhet på oss. Må Allah få oss att bli som de sanna troende som är kända för deras starka tro och goda och dygdiga gärningar och må vi bli de som erhåller Gud Den upphöjdes närhet.
Därefter sade Huzoor att han skulle leda en begravningsbön för Rashid Ahmad Khan Sahib, son till den högt respekterade Late Iqbal Muhammad Khan Sahib. Han avled vid 91 års ålder Inna lil-LaHay wa in-na elaihay rajayoon. Han var född i Agra, Indien och fick sin tidiga utbildning i Qadian och kom sedan till England 1955 där han fortsatte att arbeta i British Railway som chefsingenjör. Vid pension var han bland de första ahmadierna att ha flyttat till Islamabad. Han kvarlämnar sin fru och sin son Shamim Ahmad Khan. Må Allah Välsigna honom med sin förlåtelse och skänka hans son samma relation av uppriktighet och lojalitet med Jama’at. Må Allah även skänka tålamod o dygd till hans familj, Ameen!
