Hadhrat Khalifatul Masih inledde sin fredagspredikan med att återberätta något som Den utlovade Messias (fvmh) en gång sade: ” Allah den upphöjde har skapat människan så att han kan erhålla kunskap och nå närhet till Gud. “Och jag har icke skapat den stora och den helt vanliga människan utom för att de skall dyrka mig .” ( 51:57 ) . Människans hjärta bör ha en längtan efter att uppnå närhet till Allah den upphöjde så att han/hon kan bli värdig i Guds ögon. Om individen inte har denna längtan och bara bryr sig om denna värld och allt som finns i den, kommer denne att dö efter en kort respit ” Den utlovade Messias (fvmh) sade vidare: “. Olyckligtvis, vänder sig människor i vuxen ålder till den materialistiska världen, bort från Gud. De borde istället förstå sina skyldigheter och ha det verkliga målet med livet i sikte. De är så förälskade i rikedom och status i denna värld att de glömmer bort Allah den upphöjde”.
Hazrat Khalifatul Mash V sade att detta är den sanna innebörden och förklaringen till den föregående versen. Sann dyrkan handlar om att behålla Guds glädje i alla handlingar och att komma ihåg honom. Sann dyrkan till Gud handlar även om att försörja sig själv i enlighet med Guds befallningar och inte med lögner eller bedrägerier. Skyldigheten för tillbedjan av Gud uppfylls inte enbart genom att uträtta salat. Om Guds andra befallningar inte hålls i åtanke gör uträttandet av salat ingen nytta. Människan blir en sann troende då Guds välbehag hålls i åtanke vid varje handling.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade: ” Många filosofer och kunniga människor frågar sig om syftet för vilket människan skapades, om detta syfte har uppfyllts framgångsrik samt om Gud den allsmäktige har tagit uppgiften ifrån mänskligheten för vilket den skapades. Syftet, som Gud den Allsmäktige hade i tanke när han skapade människan var: “Och jag har icke skapat den stora och den helt vanliga människan utom för att de skall dyrka mig .” ( 51:57 ) Det vill säga, de skapades för att dyrka eller bli tjänare till Gud. Folk frågar sig om mänskligheten gör framsteg i detta ändamål, och om de verkligen är värda att kallas Guds tjänare, svaret på detta är nej. Folk frågar vidare att om det finns en skapare till mänskligheten, varför har då denne inte lyckats med att få människorna att uppfylla dessa ändamål! Angående denna fråga bör man komma ihåg att Guds profeter anlände för att svara på denna fråga och skapa en våg av fromhet i världen. Guds profeters tid är så värdefull att den inte kan värderats tillräckligt nog. Allah den upphöjde har också kallat tiden för Guds profeter ‘ Lailatul Qadr och har sagt: ” Kungörelsens natt är bättre än ettusen månader “ (97:4).
Ett exempel på god praxis är den som innefattar sanningsenlighet. Detta kan till och med uppfattas av fienden, som vanligtvis inte kan se det uppriktiga hjärtat eller tron, men kan ändå uppfatta sanningsenlighet. Ett exempel på detta är ett rättsfall som fördes mot den utlovade Messias (fvmh), där han anklagades för att ha bedragit posten. På den tiden fanns det en lag som sa att om någon lägger ett brev i ett paket så ansågs det som bedrägeri mot postkontoret vilket var ett brott och kunde bestraffas med fängelsetid. Den utlovade Messias hade (fvmh) skickat ett paket med material för publicering till en tidning och av misstag råkat lägga ett brev i paketet som innehöll instruktioner om publiceringen. Människorna i pressen var troligtvis kristna och anmälde saken och så att ett rättsfall startades. Den Utlovade Messias(fvmh) advokat sade till honom att målsägandes avsikter var tydliga och att deras vittnesbörd inte kommer att hålla om den utlovade Messias (fvmh) förnekade saken. Den utlovade Messias (fvmh) sade, ” detta är inte möjligt, hur kan jag förneka något som jag har gjort? “När han presenterades inför domstolen, fick han frågan om han hade lagt ett brev i paketet och han svarade ja. En sådan sanning påverkar naturligtvis andra, vilket kunde ses hos domstolen som frikände Den utlovade Messias (fvmh). Domstolen påpekade att en sådan sanningsenlig person inte kan straffas för ett terminologiskt brott.
Guds profeter anländer till den här världen för att etablera sanning, ärlighet och för att sätta ett ideal som betraktarna inte kan undgå att vara imponerade av. Den Helige Profeten (fvmh) uppfann inte kanoner och kulsprutor. Vad var det han gav denna värld? Det han gav var en anda av ärlighet och hög moral. Detta saknades på den tiden, först gjorde han sig förtjänst av den själv och sedan gav han denna skatt till världen. Ansvaret för hans följeslagare, deras barn och deras barnbarn var att upprätthålla denna anda.
Om man läser om incidenterna där följeslagarna gjorde uppoffringar för att skydda Profetens (fvmh) liv, bör ens hår resa sig. Under slaget vid Uhad kom det ett tillfälle då bara en följeslagare återstod med den Helige Profeten (fvmh). Fienden sköt pilar och kastade stenar i stora mängder. Följeslagaren sträckte ut sin hand framför den välsignade Profetens (fvmh) ansikte, p.g.a. detta blev hans hand måltavla för alla pilar och stenar vilket gjorde att han förlorade användningen av dem för alltid. När någon frågade följeslagaren om vad som hade hänt med hans hand, svarade han att när den Helige Profeten (fvmh) attackerades, hade sträckt ut sina händer framför hans välsignade ansikte. Därefter frågade individen om han hade gett ifrån sig något ljud för att uttrycka sin smärta. Följeslagaren svarade och sa att smärtan var så intensiv att han ville skrika och vråla. Men han ville inte låta detta ske eftersom att hans skrik kanske hade fått hans hand att flytta sig så att en pil kanske hade träffat den Helige Profeten (fvmh). Tänk på denna nivå av uppoffring och tänk på hur man skriker om ens finger erhåller minsta lilla skada, det är ingenting jämfört med handen på följeslagaren som blev helt oanvändbar resten av livet.
Den ojämförliga kärlek som Hazrat Abu Bakr hade för den Helige Profeten (fvmh) framgår av följande händelse. Strax före sin bortgång hade den Helige Profeten (fvmh) förberett en expedition för att gå och straffa några rebeller i Syrien. Expeditionen hann inte börja förrän profeten gick bort. Efter hans bortgång blev Hazrat Abu Bakr (fvmh) Khalifa och många följeslagare bad och föreslog att de skulle skjuta upp expeditionen eftersom det förekom uppror i hela Arabien. Anledningen till detta var att folk hade börjat säga att de inte skulle betala Zakat.
Följeslagarna diskuterade frågan och skickade Hazrat Umer (fvmh) till Hazrat Abu Bakr (fvmh) och bad honom att skjuta upp expeditionen tills vidare eftersom att om de åkte, skulle bara de äldre och barnen vara kvar i Medina. Hur skulle de försvara sig mot rebellerna. Men Hazrat Abu Bakr (fvmh) svarade: ” Tror ni att sonen till Abu Qahafa har makten att stoppa en expedition som tänktes ut av den Helige Profeten (fvmh)? Vill ni att det första beslutet jag tar efter hans bortgång är att stoppa expeditionen som han fastställde? Vid Gud! Även om rebellerna attackerar Medina och det slutar med att hundar släpar våra kvinnors döda kroppar ska denna expedition utföras. “Detta visar den brinnande kärlek Hazrat Abu Bakr (fvmh) hade för den Helige Profeten (fvmh). Hazrat Abu Bakr (fvmh) visste att undervisningen som framfördes av den heliga profeten (fvmh) var exceptionell. Det var sådana människor som tog till sig den heliga profetens (fvmh) undervisning och stod fast vid den, till sån grad att till och med fienden var tvungen att erkänna den.
Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade: ”Det som behövs är att Jama’at inser vilket stort ansvar Gud den upphöjde har lagt på dem genom att skicka den utlovade Messias (fvmh) till dem. Även om en person innehaver otroligt många dåliga egenskaper, är det inte svårt att bli av med dem, om han beslutar sig till att göra så. Ett känt uttalande av Jesus (fvmh) är att även om du bara har en gnutta tro i ditt hjärta, kan du flytta berg. Detta innebär att även om ens synder är så stora som ett berg, kan personen blåsa bort berget om denne ingjuter lite tro. Den dag då en person börjar tro kommer dennes hinder att försvinna. Jag vill säga att i denna tid bör vi reformera våra barn och andra ungdomar i Jama’at . Vi bör överge falskhet, bedrägeri, baktala, svek och dåliga vanor, till sån grad att alla som bemöter er anser att ni är riktigt goda människor.”
Kom ihåg att det tog tretton hundra år för denna välsignelse att återvända och om vi inte värdesätter den och låter ytterligare tretton hundra år passera, kommer vi att bli fördömda av alla generationer fram tills den dagen. Därför är det viktigt att vi försöker förmedla våra barn och att de för det vidare så att detta förtroende bevaras och så att vi kan belönas i tusentals år för det. Detta eftersom att den heliga Profeten (fvmh) sade att en person belönas för sina dygder, och han belönas för dem så länge som de är etablerade i världen och för antalet människor som fortsätter att anta dem. Belöningen är alltså stor och förtroende är också stort i sig själv . ”
Må Gud göra det möjligt för oss att uppfylla skyldigheterna för tillit! Må vi hedra tillitens skyldigheter som vi fått av våra äldre och må dem som har tagit på sig detta ansvar också hedra det. Må detta förtroende fortsätta vara hedrad generation efter generation!
