Hadhrat Khalifatul Masih inledde sin fredagspredikan med att recitera följande verser:
“Säg: Kom, jag skall läsa upp för er vad er Herre har gjort okränkbart för er så att ni icke förbinder någonting som medhjälpare till honom, och så att ni handlar väl mot föräldrar, och att ni icke dräper era barn av fruktan för armod- det är vi som drar försorg om er och om dem- och att ni icke närmar er orena gärningar, vare sig öppet eller hemligt, och att ni icke dräper själen, dräpandet av vilket Allah har förbjudit, utom i enlighet med rättvisans krav. Det är vad han har påbjudit er, så att ni måtte förstå.
Och närma er icke egendom som tillhör en föräldralös, utom på ett sätt som är rimligt, tills han når vuxen ålder. Och giv fullt mått och vikt med rättfärdighet. Vi belastar icke någon själ utom i enlighet med dess förmåga. Och när ni talar, iakttag rättfärdighet, även om den person som berörs är en släkting, och uppfyll Allahs förbund. Det är vad han påbjuder er, så att ni måste akta er.
Och säg: Detta är min rätta väg. Så följ den, och följ icke andra vägar, så att de icke leder er bort från hans väg. Det är vad han påbjuder er, så att ni måtte kunna förmå att skydda er mot det onda. “(6:152-154)
Den utlovade Messias (fvmh) sade: “Syftet med den heliga Koranen var att vända primitivt tillstånd till mänskligt. Sedan genom goda seder göra människor civiliserade så att angelägenheter kan lösas inom föreskrivna gränser och direktiv för att sedan få dem till att bli gudfruktiga människor.
Den utlovade Messias sade: “Den heliga Koranen är en vägledning genom vilket dess anhängare uppnår excellens och utvecklar en förbindelse med Gud den Allsmäktige. Människans goda gärningar, som är i enlighet med befallningarna i den heliga Koranen, växer som ett välsignat träd, som nämns i den heliga Koranen. De bär frukt som utvecklar en distinkt sötma och smak. ”
I verserna som reciterades i början av predikan uppmärksammar Gud några direktiv. Dessa direktiv vägleder oss mot Taqwa. Även om översättningen av verserna gjorde direktiven väldigt tydliga, ville Huzoor nämna dem igen som en påminnelse:
i. Associera inte någon eller något med Gud
ii. Visa vänlighet mot föräldrar, deras felbehandling är förbjuden
iii. Döda inte era barn av rädsla för fattigdom
iv. Undvik alla dolda och synliga oanständigheter, gå inte ens nära dem
v. Ta inte liv som Gud har gjort heligt
vi. Gå inte i närheten av en egendom som tillhör en föräldralös
vii. När de föräldralösa når vuxen ålder, lämna över deras egendom till dem
viii. Ge fullt mått och vikt med rättfärdighet
ix. Var rättvis i alla situationer, ingen släkting eller kär bör vara ett hinder i detta
x. Fullborda dina löften och förpliktelser
xi. Försök under alla omständigheter att följa den rätta vägen.
Den utlovade Messias (fvmh) sade: Varje synd är förlåtligt men att associera någon med Gud är en oförlåtlig synd. “… Att förbinda medhjälpare med Allah är förvisso en svår synd.” (31:14) och “… kommer förvisso icke att förlåta att en medhjälpare förknippas med honom. …” (4:48) Här, betyder Shirk inte enbart att dyrka idoler gjorda av sten. Shirk också att vörda världsliga medel och ge betydelse till världsliga idoler. Att synda kan jämföras med att röka Huqqah, ge upp rökningen är inte så svårt och obekvämt medan exempel på Shirk är som att ta opium. Vilket är en omöjlig vana att bryta “(Översatt från Malfuzat, Vol 6 pp 18 -. 19).
Den utlovade Messias (fvmh) sade också: “Det verkliga syftet med skapandet av mänskligheten är dyrkan. Precis som det står på andra ställen: “Och jag har icke skapat den stora och den helt vanliga människan (djinner och människor) utom för att de skall dyrka mig.” (51:57). Sann tillbedjan är när man tar bort all ondska och ohederlighet och gör terrängen i ens hjärta så ren som en bonde gör när han rensar sin mark.
Den utlovade Messias (fvmh) sade också att det endast är möjligt att stå inför Gud med ett speciellt tillstånd av ödmjukhet när det finns en exceptionell förbindelse med honom. Kärleken måste vara ömsesidig, mellan Skaparen och människan. Kärlek till Gud bör vara så intensiv och så sann att den bränner bort mänskliga svagheter så att andligheten tar över, precis som blixtnedslag bränner bort allt som det slår. Detta är orsaken till vår skapelse, detta är anledningen till att erfara Ramadan och detta är den standard av dyrkan som den utlovade Messias (fvmh) har lärt oss.
Den andra befallningen handlar om vänlighet gentemot föräldrar. Sekvensen av dessa direktiv är självklara eftersom efter Gud är det föräldrarna som ser efter oss och vårdar oss. Gud har sagt: “Din Herre har befallt att ni icke tillber någon annan än honom, och att ni visar vänlighet mot era föräldrar. Om en av dem eller de båda når hög ålder hos dig, säg aldrig varken så mycket som: Bah, till dem eller förebrå dem, utan tala alltid till dem med vänligt tal. “(17:24)
Den vackra undervisning av Islam lär bönen: “Min Herre ha förbarmande med dem just liksom de tog hand om mig när jag var ett litet barn.” (17:25) Detta bör bli vår standard. Denna bön kan bes om föräldrarna även efter att de har lämnat den här världen för upphöjning av deras status i livet efter.
Sådan är statusen för föräldrar som måste hållas i åtanke. Hadith berättar att den Helige Profeten (fvmh) sade att vanärade är de som upplevt sina föräldrars ålderdom och inte förtjänat paradiset genom att omhänderta dem.
Nästa budordet är: “… dräp icke era barn i fruktan om fattigdom …”. Detta har många konnotationer. Skönheten i undervisningen av islam är att första avkomman åläggs att behandla sina föräldrar vänligt och inte använda hårda ord mot dem, även om man inte gillar vad de säger, bör man vara snäll och lydig. Därefter befalls föräldrar att genomföra utmärkt uppfostran av sina barn och inte låta fattigdomen komma i vägen. Uppmärksamma utbildningen av barn så att de inte hamnar i andlig död. När Gud gav föräldrarna statusen Rububiyyat, gjorde han det obligatoriskt för dem att ta hand om sina barn och inte döda dem. Naturligtvis skulle ingen vettig människa döda sitt barn bortsett från udda och obalanserad individer eller de som har glömt Gud.
En innebörd av “… du dräper icke dina barn …” är inte att ge dem en god uppfostran. Vissa ger inte sina barn tillräckligt med tid och uppmärksamhet på grund av affärer och mammor klagar på att eftersom pappor inte är hemma så hamnar deras barn ur spår. När barnen når tonåren, behöver de särskilt närvaro och vänskap från deras pappor, annars blir de påverkade på ett fel sätt av andra. Detta är moraliskt dräpande av sina barn. Pappor kan säga att de är upptagna med hårt arbete för att försörja sina barn, men vad är rikedom om barnen förlorar sin väg?
Barn skall ges tid och uppmärksamhet. Deras utbildning, tillhörighet med Jama’at, bör vara god. From uppfostran bör därför ges stor betydelse. Hemmiljön bör bidra till from uppfostran så att barn kan växa upp och bli effektiva samhällsmedborgare. Det är förvisso föräldrarnas ansvar att uppfostra dem på ett utmärkt sätt och att utbilda dem väl. Istället för att följa sina egna preferenser, bör föräldrarna ge tid och uppmärksamhet till sina barn. Pappor kan inte säga att det är en mammas jobb att uppfostra barn och mödrar kan inte säga att det är en fars jobb. Det är självklart bådas jobb att uppfostra sina barn tillsammans. Barnen får bäst uppfostran när det görs av både mamma och pappa eftersom båda spelar sina respektive roller. Här [i väst] finns det många ensamstående föräldrar och barn håller på bli förstörda. Skolorna och polisen är trötta på sådana familjer. Barn som går fel väg tidigt i livet går ofta med i kriminella brödraskap.
Må Gud göra det möjligt för oss alla att praktisera buden i den heliga Koranen under Ramadan. Tre budord [från de verser som reciteras i början] förklarades i dagens predikan, resten kommer att förklaras en annan gång Ameen.
