Fredagspredikan – 19 juni 2015

Hazhrat Khalifatul Masih inledde sin fredagspredikan med att säga att denna fredag är den första dagen i den välsignade månaden Ramadan vilket gör den till en dag fylld med välsignelser. Den heliga profeten (fvmh) sade att det finns en timme under fredagen då varje sann troendes bön eller önskan vinner Guds acceptans. Den heliga profeten (fvmh) berättade också att under Ramadan månaden öppnas dörrarna till Paradiset medan dörrarna till helvetet stängs. Guds nåd och barmhärtighet är särskilt stor under Ramadan och sanna troende sköljs över med välsignelser. Profeten (fvmh) sade att det finns premisser för att uppnå Guds nåd. Man bör undvika sysslolöshet, vulgära ärenden, kaos, undfly bruk av kränkande ord och sökandet av dispyt och gräl samt respondera mot allt ont med följande: Jag fastar och jag undviker allt detta för Guds skull. Detta skulle få en att fasta i dess sanna anda.

Gud har bundit betydelsen av Ramadan med godkännandet av bönen i följande vers:

“Och när mina tjänare frågar dig om mig, säg: Jag är nära. Jag hörsammar den åkallandes bön när han ber till mig. Så de borde hörsamma mig och tro på mig, på det att de måtte följa den rätta vägen. ” (2: 187).

Således betonas välsignelsen med Ramadan genom placerandet av denna vers direkt efter versen om Ramadan och på så sätt binds acceptansen av bönen med fastan under denna heliga månad. Under fredagen när böner erhåller en särskild acceptans bör alla be dag och natt.

Generellt sett brukar Gud under Ramadan sätta Satan i fängsel, öppna dörrarna till Paradiset och komma människan närmare. På toppen av detta bör fredagar under Ramadan utnyttjas till fullo. Huvudbönen hos en troende bör bes med ödmjukhet för att ingå bland dem vars böner dag och natt accepteras och detta inte enbart under Ramadan; så att en kan nå permanent vägledning. De föregående verserna till 2:187 anger att människor fastade även på den tiden, men detta är inte drivkraften bakom fastan. Bakgrunden till fastan är att anta rättfärdighet och undvika andliga och moraliska fel. 2: 187 har följande lydelse: “… måtte följa den rätta vägen.” Detta innebär att ha rätt moral och en mognad sinne på en permanent basis.

Ramadan är en månad fylld med otaliga välsignelser men dessa välsignelser ges till dem som följer Guds befallningar och stärker sin tro. Om man bara ber fredagsbönen under Ramadan och inte fortsätter efteråt är man inte fast vid Guds befallningar och har en svag tro. Hur kan man då gå och klaga på att ens böner inte besvaras! De som är ivriga över att hamna i Guds fristad måste tillbringa sin tid på att be med extrem ödmjukhet och undergivande sätt erkänna sina brister. Vissa människor tror att Gud kommer närmare människan under Ramadan så att be under denna månad är tillräckligt. Detta är en missvisande tanke. Man bör söka Guds närhet med fullständig och fullkomlig ödmjukhet. Gud är alltid närvarande men en kan enbart nå närhet till Gud då denne överger allt annat utom Gud. Det bör förstås att detta mål bara kan uppnås med rättfärdighet och fromhet vilket i sin tur leder till framgångar som Gud har avsett för en.

Människan gör fel och människan syndar men så länge denne har gudsfruktan och erkänner sina fel och antar rättfärdighet, täcker Gud dennes synder och fel och i slutändan gör det möjligt för denne att ångra sig. Vi bör under Ramadan be för oss själva, våra nära och kära och för medlemmar av Jama’at så att alla kan uppnå rättfärdighet och gudsfruktan. Om vi ber för varandra med medkänsla kommer änglar att ansluta sig i våra böner.

Vad är rättfärdighet? Det är gudsfruktan och så länge vi antar rättfärdighet kommer Gud att täcka våra brister och våra synder. Detta så länge som vi inte blir dumdristiga nog att lämna gudsfruktan och begå synder! Om våra svagheter leder oss till att synda, men följs av gudsfruktan förlåter Gud oss. Rädsla för Gud är kärleken till Gud och så länge vi har det kommer vi bli räddade från fördärv. Det är sannerligen villkorat att denna kärlek är sann kärlek. Gud vet vad som finns i människornas hjärtan och ingen kan lura honom.

Vi är lyckligt lottade att vi accepterade den utlovade Messias (fvmh) som vid upprepade tillfällen uppmanade oss till att anta rättfärdighet. Efter honom fick vi ett andligt system i form [av kalifatet] som påminner oss gång på gång angående rättfärdighet. Ramadan kommer också varje år för att påminna oss om detta. Alla borde försöka utnyttja godheten i denna heliga månad och bli Guds tjänare. Om Gud på grund av våra briser och svagheter fördröjer godkännandet av våra böner kan det liknas med en mor som visar momentant missnöje för att förbättra sitt barn. När barnet inser sitt fel och går till mamman, omfamnar hon honom/henne. Guds kärlek är större än moderskärlek. Han är ständigt i utkik efter människorna som ångrar sig så att han kan förlåta dem.

Vi kan inte föreställa oss eller ens förklara Guds kärlek för oss. Vår kunskap är liten och begränsad; Vi kan inte ens veta vad som finns i hjärtat hos andra människor. Hazrat Musleh Maud (fvmh) sade att vi inte ens kan förstå Guds verk, hur ska vi då förstå hans kärlek! Den Heliga Profeten (fvmh) försökte förklara Guds kärlek till oss genom ett exempel:

När fienden var helt besegrad i slaget vid Badr och viktiga icke troende höll på retirera från sina fästen vid frontlinjen kom en kvinna fram, helt oförskräckt och gick runt på slagfältet. Hon lyfte upp alla döda barn hon såg för att sedan lägga ner dem. Den Heliga Profeten (fvmh) sade att denna kvinna hade förlorat sitt barn. Moderns kärlek var så överväldigande att hon inte hade någon rädsla för att vara i centrum för förstörelse som existerade på slagfältet och kramade varje barn hon såg för att sedan släppa det när hon insåg att det inte var hennes. Så småningom hittade kvinnan sitt barn, omfamnade honom och satte sig ner med honom utan en enda tanke på de faror som fanns runt om henne eller till och med döda kroppar som låg runtomkring. Den Heliga Profeten (fvmh) sade, ser ni med vilken tillfredsställelse hon satte sig när hon fann sitt barn. Det är samma sak med Gud och hans kärlek till människan. Gud är lika bedrövad som en mor till ett försvunnet barn när en person går förlorad på grund av sina misstag eller synder. När denna person ångrar sig och återvänder till Gud, är Gud lyckligare än kvinnan som hittade hennes förlorade barn. Vår Gud är alltid redo att förlåta oss så länge som vi är beredda att bli förlåtna.

Satan ligger i bakhåll vid varje hörn, men vi kommer att kämpa mot honom och besegra varje attack genom att hamna under Guds beskydd. Att bli en sann tjänare till Gud kommer vara sann utnyttjande av den välsignade månaden Ramadan. Det kommer att gynna oss på en personlig och samhällelig nivå. Framsteg hos medlemmar i Jama’at leder till utvecklingen av Jama’at. Vi vet att den utlovade Messias (fvmh) sade att bönen låg bakom hans framsteg. Därför bör vi vända oss till Gud och försöka nå framsteg i vår Jama’at och be innerligt under dessa dagar. Vi bör inte begränsa våra böner till oss själva och våra nära och kära. Vi måste intensivt utvidga våra böner, enbart då kommer vi att uppfylla de förpliktelser vi har för att vara en del av den utlovade Messias (fvmh) Jama’at och vi bör vara ytterst tacksamma mot Guds för att han har inkluderat oss i Jama’at. Gud har lagt ett stort ansvar på oss som ahmadier. Vi bör vara ödmjuka och erkänna vår inkompetens och våra svagheter. Vi är de människor som Gud har satt ett stort ansvar och för att uppnå hans magnifika mål måste vi ta hjälp av hans nåd.

Vi bör i synnerhet be en hel del under dessa dagar av Ramadan för islams seger. Må Gud förbise vår oaktsamhet och våra misstag och vidta sådana åtgärder som får oss att nå vårt mål. Må vår försumlighet aldrig vara en källa till glädje för andra och med hans nåd, må Gud stärka våra svaga händer till att utföra det arbete som vi har ämnats till. Böner bör bes för en själv, för andra, för utvecklingen av Jama’at, för att fienden skall förlora och för manifestationen av Guds majestät och höghet! Fler i världen börjar förneka Guds existens, må de erkänna Guds existens. Må Gud förlåta våra misstag och ingjuta sådan styrka inom oss så att vi kan göra Islam triumferande över alla andra världsreligioner. Må var och en av oss att bli en uppriktig tjänare till islam och må världsliga behov blir sekundära för oss. Må våra hjärtan vara översvallande till att upprätthålla tron och må vi utnyttja alla våra förmågor till detta ändamål. Må Gud så stärka våra handlingar och vår förmåga till en så pass grad att fiendens styrka blir skamlig i jämförelse! Må Gud ingjuta avsky för synd i våra hjärtan och må vi aldrig bryta hans befallningar så att vi kan ingå bland dem som följer hans bud och stärker sin tro! Må kärlek och glöd till Gud bli vår näring och må alla våra ord och handlingar ske i enlighet med Guds glädje och när vi presenterar oss för honom, må han ge oss sina välsignelser och välbehag. Må Gud se till att vi verkligen uppnår allt detta under Ramadan!